Olycka händer så lätt..

Jobbade i måndas. Såg ut att bli en vanlig arbetsdag, men runt halv 8 så halkar jag och slår i magen. efter 20 min börjar jag känna starka krämpor i magen, som bara blir starkare och starkare. Trodde att ett toabesök skulle underlätta, men nej där hände inget. Börjad må illa och bli yr. Men sjukt nog arbetade jag klart passet, då jag trodde att det kanske skulle gå över och det var mycket att göra.. Helt groggi åkte jag hem. La mig på sängen, och efter ett tag kändes det som om allt gick över, började må riktigt bra igen och blev lättad.. Men så kände jag bara i 5 minuter, sen började det fräta i magen, reste mej upp sen var det inget annat att göra än att volmera.. STORT... Fick upp lite blod i slutet med, vilket fick mig att bli orolig och ringde sjukvårdsupplysningen som rådde mig att åka till vviks sjukhus.


Farsan och jag kom dit runt halv 2 på natten, och efter liten kontroll ville dom ändå att jag skulle stanna över natten för observationer.. Blev inte mkt sömn, och det är verkligen deprimerande att sova på ett sjukhus.. Fick åka hem igår efter 12 på dagen, doktorerna hittade inget trasigt eller annorlunda, men kände fortfarande lite ont i magen.. Strax efter att jag kom hem var det dags för volmering igen.. Men ingen influensa, utan bara att magen tydligen har blivit uppretad eller riven inuti..

Mått bättre idag, inte känt mkt, bara lite tryckande ibland. Och kunde tillslut äta lite förut, första gången sen kl 5 i måndas som jag ändå fick upp senare. Så är förhoppningsvis påväg mot rätt håll..



Syrran som är på Gran Canaria trodde att det var ett dåligt skämt när jag skickade det till henne ( säger lite om hur ironin brukar vara mellan oss hahaha) men efter ett tag förstod hon att så inte var fallet..

Nu hoppas jag bara på att jag ska bli bättre så fort som möjligt..

Min droppåse som jag fick ha under min vistelse på sjukhuset.

Såhär pigg är man när man är inlagd haha

Var lite obehagligt att ha röret och nålen inne i armen.. ganska jobbigt att sova med slangen åxå, man kunde inte röra sej som man ville heller