Musikrecension: Jakob Hellman

Denna gången går jag igenom Jakob Hellmans enda studioalbum ; ...Och stora havet (1989). Men den utkom 1999 i ommastrad version där några låtar som inte fanns på versionen 89 nu lagts till! 2003 utsågs denna skivan av Nöjedgiuden till "Den bästa svenska skivan någonsin". Inte dåligt att den ända skivan man släpper får sådan uppståndelse!

1.Tårarna. RR \ Ingen låt jag föredrar. Versen är tråkig och Hellmans röst blir lite irriterande att lyssna på just där då allt blir ryckigt. Refrängen är inte så stark heller.

2. Du är allt jag vill ha. RRR\ Som så ofta sjunger Hellman om kvinnoproblem och skillnaden mellan könen och att tycka olika. Detta gör han bra hela plattan igenom. Här passar han röst bättre in med piano och skarp elgitarr.

3. Vara Vänner. RRRR\ Mmm härligt jazzdoftande rytmik tillsammans med strålande text. Helt klart en av Hellmans bästa skapelser då allt bara sitter där det ska och vem kan inte refrängen till denna klassiker? Plus till tuban och trombonen som skapar speciell känsla.

4. Vackert väder. RRRR\ Underbar dagdrömslåt. Mysfaktorn blir oerhört hög och man blir alldeles varm av texten. "Ibland vill man inte gärna gå in fast regnet öser ner", sammanfattar låten kort och gott bra.

5. Vintern dör. RRR\ En av dom spår på skivan jag egentligen lyssnar minst på. Varför vet jag inte då låten är charmig och bra genomtänkt med trallvänlig refräng. Hellman lyckas blanda så många olika intrument i sina låtar, i denna har pianot huvudrollen! Härlig mörk stämma Hellman får till i absoluta slutet!

6.Visa mej. RR \ Sprudlande och glad låt men man fastnar aldrig i den. Den ångar mest på utan något utstickande el hjärta. I vissa av Hellmans låtar andas han lite väl ljudligt mellan varje ord, så är det tyvärr i denna.

7.Hon har ett sätt. RRRRR\ Ja vad säger man? Kan helt enkelt vara en av sveriges bästa svensktalande låt. Texten är underbar, näst intill stalker aktigt beteende av Hellman, man sugs verkligen med i vad han sjunger om och ser klart damen som han sjunger om, framför sej! "Fråga om hennes namn tror jag inte att jag ska, är rädd att hon ska heta något som inte låter bra", så blåögt, rart och smart på samma gång!

8.Sköra värld. RR \ En av få låtar på skivan som inte handlar om någon kvinna. Nu är det en mer kritiskt lagd låt där det inte romantiseras som i dom flesta av hans andra låtar. Men ganska tråkig låt.

9.Tåg. RRR\ Werner Modiggård jobbar hårt på trummorna i detta spår. Texten är denna gång ganska svag, är ibland svårt att höra vad Hellman sjunger om.

10.Stora havet. R\ Skivans uddaste låt, svårlyssnad vers enligt mig. Det låter grötigt men med mörka undertoner. Låter ungefär likadant heela låten igenom och allt bara maler på. Kunde blivit bra men den når aldrig mig.

11. Glada dagar.RR \ Lojalitet,vänner, bekymmerlöshet, är bara några saker som låten handlar om. Skön gitarrslinga då och då och tillomed liten kör stödjer Hellmans röst denna gång. I kören fanns ingen mindre än Titiyo!

12. Avundsjuk på dig. RRRR\ Om alla låtar på skivan låtit såhär hade det blivit toppbetyg! Känslosam och glödjefull text med Titiyo i kören och Hellman gör en fenomenal låt. Man blir varm av " Avundsjuk på dig".

13. Som jag vill. RRR \ Nu är vi inne på bonusmaterialet som lades till på versionen från 99. Härlig akustisk ballad om dagens småsaker och petitesser. Hellman sjunger tillochmed i falsett i refrängen och då kan man inte annat än gilla läget. Grekland känsla i slutet!

14.Vägar hem. RRR\ Inte sådär gullig och förhoppningsfull som Hellmans andra låtar är, lite mer vemod och ångest, vilket blir ett skönt avbrott!

15. Hon väntar på mej. RRRRR\ Åh vad bra denna är. Tempot är snabbt, taktfast och har nog aldrig hört bättre pianospel i en poplåt! Glädjen bara sprudlar i låten och jag har pratat mkt innan om Hellmans förhoppningsfulla texter, här har du den i ett nötskal. Underbar refräng, här lyckas Hellman med allt!

16.Tältet. RRR\ Refrängen ångat på med lätt akustisk/elgitarr , ändå instrumentet i låten. Men det spelas så bra och välplanerat att man inte märker det förens efetr några lyssningar. Låten är ursprungligen gjord av Cornelis Vreeswijk.

17. Fritiof och Carmencita. R \ Nejnejnej, denna Taube låt blir bara fel. Låten som kommer precis efter , även den av Taube, är tvärtom, där görs den helt rätt.

18. Tango i nizza. RRRR\ Ännu en Evert Taube låt alltså tolkat av Hellman, om förra var under vatten är denna ovan molnen. Texten är charmig där det är en konversation mellan Fritiof och Carmencita där Hellman spelar båda personerna. Pampig refräng.

19. Tusen dagar härifrån. RR\ Egentligen en Perssons Pack låt, men här blir det en duett med Hellman. Svängig refräng räddar en annars ganska intetsägande låt. Det låter resonabelt mer Persson än Hellman, låten passar inte riktigt in bland skivans andra låtar, men en spännande avslutning på skivan.


Sammanfattningsvis: Skivan är väldigt ojämn, från Mästerverk till tråkiga och nästan olyssningsbara spår ibland. Det blandas för mkt högt och lågt. Det är enligt mej kanske inte sveriges bästa skiva någonsin, men fortfarande en helt ok skiva, och att den gjordes redan 89 är lite häpnadsveckande. Har åldrats med värdighet! Skivan får iaf 3 av 5 i betyg. Men det är helt klart en klassisk skiva med kult stämpel som man bör lyssna igenom om man gillar svensk 90-tals doftande poplåtar.